Har precis sett solen gå ner bakom bergen, och dessförinnan en fantastisk regnbåge omfamna Kilimanjaro. Vilken kväll, två fantastiska ögonblick efter vandra! Plötsligt glömde vi bort allt regn som fått oss på dåligt humör under eftermiddagen. Tre timmars vandring i ösregn var som bortblåst och lyckan var total när vi fick beskåda dessa två underverk.

 

 

Vi kom till vårt nya camp Shira 2 omkrin 13.30, efter fem timmars vandring. Vi gick upp tidigare idag för att ge oss av i tid, klockan 08.00, men blev ändå sena. I Afrika är tider inget man prioriterar. Hakuna Matata! Vi kom i alla fall iväg tillslut och utökade dagens sträcka med en omväg till Shira Cathedral, för aklimatisering. En hike på fem timmar istället för tre. På mitt initiativ lyckades jag övertala och få med alla att gå den långa vägen. Ja, jag är ganska envis...

 

 

Dagens hike var betydligt mycket enklare och  plattare än gårdagens. Vi vandrade över tundra och stäpp i strålande solsken. Vegitationen var låg och vi såg knappt några träd eller buskar, bara gräs och sten. Vädret var klart och vi kunde se Kili som nu kändes betydligt mycket närmre än tidigare. Vackert.

 

 

När vi närmade oss "katedralen" blev det grönare och rikligare vegitation. Molnen kom allt närmre och det blev märkbart kallare. Temperaturen förändrades från ca 20 grader till 10 på bara en kort stund. Från shortsväder till långbyxor och jacka.

 

 

Vi tog oss till toppen av Shira Cathedral, 3720 meter över havet, men kunde tyvärr inte njuta av utsikten. Dimman hade hunnit ikapp och vi såg bara ett par meter framför oss. Solen hade försvunnit och himlen var alldeles grå. Snabba vändningar! Det var ändå häftigt att stå där på vår hittils högsta höjd och omringas av moln och dimma. Som att befinna sig i himlen!

 

 

Halvägs ner från "katedralen" pausade vi en stund, och givetvis började det regna. Inte särskilt mycket, men dropparna var stora så jag tog på regnbyxorna för säkerhets skull. Frös ändå litegrann så ett lager till gjorde gott. Jackan hade jag på mig redan sen innan. Till och med vantarna åkte på! Bara de tunna visserligen. Efter en liten stund tog regnet i och övergick i skyfall! Jag kände mig nöjd som redan var fullt utrustad för regn och slapp bli blöt. De var värre för de andra som började riva och slita i regnkläder och ponchos. Måste säga att jag är mycket nöjd med mitt regn och vindställ från Marmot. Bästa investeringen och plagget hittills på resan! Väl värt dyra pengar.

 

 

Regnet piskade ihärdigt de kommande två timmarna och vandringen var inte alls lika inspirerande som tidigare. Vi ville bara till lägret för att ta skydd i ett tält och dricka något varmt. Irritationen steg och vi vandrade i tystnad. Sista biten var mestadels platt och enkel, men inte alls särskilt njutbar i regn och dimma. Regnet blandades dessutom med hagel bitvis.

 

Väl frame i campet var vi alla hungriga, irriterade och låga på energi. Maaat! Vi tvättade oss i varmt vatten och bytte kläder för att därefter sätta oss till bords för varm lunch. Soppa, vad kunde varit bättre?! Antagligen ingenting. Vi njöt av maten och lyssnade till regnet som smattrade mot tältduken. Nu gjorde det oss inget, bara mysigt att lyssna till.

 

Efter lunch hade det slutat regna. Jag tog med kameran på en promenad i tältområdet för att få lite egentid. Hittade ett trevligt stenrös där jag satte mig en stund och bara njöt av utsikten över bergdalar och moln. Upptäckte hur trött jag faktiskt var och fortsatte min egentid med en powernap i tältet. Blev ganska snopen när jag drygt en timme senare väckets av att en bärare knackade på tältduken, och meddelade att det var dags för middag. Redan, tänkte jag då klockan bara var 17. Africa time! En tidigare middag än föregående dagar.

 

 

Ikväll serverades soppa till förrätt, och pasta med grönsaksgryta till huvudrätt. Riktigt gott och mitt favoritmål hittills. Mätta och belåtna fick vi höra om morgondagen. Det blir en lång dag och vi kommer att nå betydligt högre höjder. Nästa camp ligger på 3976 meters höjd. På vägen dit passerar vi Lava Tower, 4630 möh, för lunchstopp och aklimatisering. Vi kommer få känna på en ordentlig höjdskillnad och kanske även en gnutta höjdsjuka. Ska bli riktigt roligt och jag är förväntansfull! Ser fram emot morgondagens 14 km långa vandring som beräknas ta omkring sex timmar.

 

 

Kom precis att tänka på imorse, då jag vaknade till frost och minusgrader. Natten var klar och himlen full av stjärnor. Vi kunde till och med se Vintergatan, "The Milkyway", som man inte ser på den svenska stjärnhimlen. Det är något alldeles särskilt med stjärnhimlen mitt ute i ingenstans. De blir så oändligt många de där små ljuspunkterna. Helt obeskrivligt vackert! Den klara natten medförde kyla och några grader under nollan. Hade det inte varit så kallt hade jag gärna legat ute under bar himmel och beskådat dessa vackra ting. Så himla vackert.

 

 

Jag vaknade vid soluppgången och satte fötterna på krispig frostig mark. Skådade solen stiga bakom Kilimanjaro som äntligen visade sig till fullo! Jag var vaken långt före de andra och bara njöt av friheten med solen som sällskap.