Dag 6, 13 oktober
2012-12-26 / 23:06:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARERI MADE IT! Jag tog mig till toppen av Kilimanjaro! Jag har stått på Afrikas högsta punkt, Uhuru Peak, 5895 möh! Vilken fantastisk känsla!
00.15 lämnade vi vårt camp Barafu, 4673 möh, för att bege oss mot toppen. En lång, tuff, brant väg genom den svarta kalla natten. Vi höll ett långsamt tempo, vilket till en början kändes löjligt, men som snart kändes tryggt. Upp, upp, upp. Det blev mindre och mindre syre att tillgå och det blev allt svårare att andas, samtigt som vägen blev brantare och brantare. Trodde för en liten stund att jag skulle dö av utmattning. Vi gick små korta steg och kom varken framåt eller bakåt. Att stanna fick mig nästan att falla baklänges av yrseln.
Trots de självklara och väntade motgångarna tog vi oss upp! Allihop! Tillsammans nådde vi Uhuru Peak, 06.10 på morgonen. Precis lagom till soluppgången.
Vårt första mål var Stella Point, 5752 möh, ca en kilometer från från Uhuru Peak. Det kändes som om vi aldrig skulle komma fram. Vi gick och gick och gick. Det enda man kunde se var varandra och små ljus högt upp i berget. Skenet av människors pannlampor, ett pärlband av små lampor att följa. Vi gick en bit i taget och pausade då och då för att dricka och äta. Jag mådde bra hela vägen, men vi hade två stycken i gruppen som fick det svårt. De fick hjälp med att bära sina ryggsäckar och blev stöttade hela vägen till toppen.
När vi plötsligt nådde Stella Point släppte våra spärrar. Ett tecken på att vi var nära! Jag fick en klump i halsen och visste inte vad jag skulle göra, skratta eller gråta?! Vi alla kramades och tjöt av lycka. Den sista biten före Stella var grym, jobbig för oss alla. Men när vi äntligen nådde första delmålet fick vi ny energi. Vi fortsatte uppåt längs en mer behaglig slät slinga. Inte alls lika brant som tidigare, men fortfarande jobbigt. Ont om syre och trötta ben i isande kyla.
Knappt sex timmar tog det för oss att nå Kilimanjaros topp. På vägen från Stella till Uhuru fick vi soluppgången i ryggen. Vi traskade i snö, kände solens strålar värma i nacken, beskådade glasiärerna samtidigt som vi tog steg för steg mot Uhuru Peak, bara några hundra meter bort. Plötsligt var vi alla där, intill den berömda skylten. Nu var det äntligen dags för fototime! Vi tog en massa bilder och jag tog såklart med stolthet fram min svenska flagga. Jag fotade tills fingrarna domnat, men fick aldrig nog av omgivningen. Obeskrivligt vackert.
Känslan av att stå där uppe på toppen av Afrikas högst berg är obeskrivlig. Vi kunde se andra berg tränga upp genom molnen, glasiärerna som omringade oss, snö under fötterna och en fantastisk soluppgång. Det var absolut värt all möda för att få uppleva ögonblicket. Kallt, men vackert. Mina fötter och händer var stelfrusna, men synen från toppen och känslan av att stå där uppe var helt enastående. Jag är så glad och stolt att jag klarade det! Att jag tog mig hela vägen till toppen.
Den största utmaningen var att vandra i mörker. Att inte se eller veta hur långt det var kvar. Men att stå där i soluppgång är inget jag ångrar. Vi timade det väl och nådde toppen precis lagom för att njuta av en unik soluppgång ovan molnen, på Kilimanjaros topp 5895 meter över havet.
Dag 6, 13 oktober - före bestigning
2012-12-26 / 22:21:00 / Allmänt / 0 KOMMENTARERRegn, blask, snö, hagel... Ännu blöt dag genomförd.
Precis lagom till att vi skulle lämna Karanga, 8.30, började det regna. Inte särskilt mycket, men tillräckligt för att bli blöt. Det duggade oavbrutet den första timmen och därefter tog det i ordentligt. Det regnade, övergick i blask, fortsatte i snö, återgick till regn, fortsatte i hagel och åter igen ännu mera regn. Hela vägen till Barafu höll det på, och gör fortfarande, sex timmar senare. Det tog oss ca 2,5 timmar att vandra hit, men när vi kom fram var inga tält uppsatta och vi fick snällt vänta. Det blir svårt för bärarna att göra sitt jobb när det regnar så, och ännu svårare att hålla saker och ting torra. När tälten väl var uppe visade sig att det mesta blivit blött i väntan. Min stora väska, sovsäcken och liggunderaget var blött, även golvet i tältet. Inte så roligt före sista etappen, men heller inget man kan göra något åt. Allra helst vill vi ha sol och uppehåll så att allt är torrt när vi ger oss av mot toppen vid midnatt. Förhoppningsvis slutar det regna snart. Hur mycket regn kan det egentligen finnas i dessa moln?
Nu är det dags för en liten tupplur före middag. Vi har nyss ätit lunch och gått igenom planen för natten och morgonens vandring. Nu laddar vi med sömn och mat. Middag kl 17, afvärd midnatt.
Väskan är packad och jag är glad som lyckats hålla alla kläder torra. Jag har förbebrett allt inför nattens bestigning, sista biten mot toppen. Mina hemgjorda müslibars är med, extra strumpor, backlava, kamera, batterier, snacks, första hjälpen, vatten och självklart min svenska flagga. Kläderna och pannlampan är framlagda för start och jag är taggad. Det kommer bli tufft och kallt. Vi räknar med omkring -10 på toppen. Just nu är det strax över nollan, blött och ruggigt. Jag håller tummarna för att det slutar snart och klarnar upp till natten. Vi hoppas nå Uhuru Peak vid soluppgång och då vill vi ha sol och klar himmel för att kunna se så långt som möjligt från toppen.
Middagen är intagen och vi är alla spända och förväntansfulla. Nu gäller det. Vi är bara några timmar ifrån den stora utmaningen. Kläderna är på, bara det yttersta lagret kvar. Har precis ätit en stor kolhydratsrik middag för att ladda upp med extra energi till toppbestigningen. Det kommer ta tid och lär vara brant. Hoppas mina kläder är tillräckligt varma så att jag slipper frysa, vilket är min största fasa. Just nu känns det bra, men på toppen är det kallare och antagligen även blåsigt.
Det har tack och lov äntligen slutat regna! När vi ätit middag efter halv sju kunde man blicka ut över branten och se Kibo. Dimman har lättat och endast ett tunt lager moln omringar vårt camp. Solen har precis gått ner och man kan skymta en röd strimma i horisonten. Det ser ut att bli en klar natt, därmed kall.
Åter igen dags att sova några timmar före väckning 23.15. Vid mitdnatt går vi. Toppen är nära, men än är vi inte där. Vi har 1215 meter kvar att klättra innan toppen är nådd. Snart står jag där, på toppen av Kilimanjaro, Uhuru Peak 5895 meter över havet! Jag ska klara det! Godnatt.
