Morgonmilen!
2012-08-16 / 10:00:38 / Allmänt /Sådärja! Där var morgonmilen avklarad. Uppstigen, sprungen, duschad och äten. Så gott som klar före 10 en ledig dag. Hur skönt som helst att ha dagen framför sig. Idag ska det packas inför en weekend i Oslo.
Löpningen gick bra. Har inte sprungit på flera veckor då jag haft problem med vristen. Den eländiga foten har i sin tur bidragit till en öm höft och ett sträckt lår. Låter helt hopplöst, eller hur? Men nu får det vara nog. Nu måste det här få ett slut. Det bestämmer jag! Idag kändes det i alla fall bra. Hade en aning träningsvärk kvar i baksida lår, men annars inga problem. Visst känner jag av foten på ojämt underlag, men jag håller ögonen öppna och försöker sätta fötterna på rätt plats. Ömhet i höft och lår kände jag inte av ett dugg! Hade den där härliga frihetskänslan med mig genom hela rundan. Kändes varken motigt eller vidare jobbigt. Mest glatt och skönt. Jag tror jag sprang med ett leende på läpparna hela vägen. Precis som det ska vara! :)
Började rundan längs Borgmästarekajen, vidare mot Pantarholmen, förbi högskolan Gräsvik och Studentviken, därefter slingan runt Västramark och sen tillbaka samma väg, med spurtsträcka över Långöbron. Precis 10 kilometer. En riktigt härlig runda måste jag säga. Från stan och vidare ut i friheten.
10 km, 56 min.
Blev ganska snopen när jag skulle stänga av Endomondo på mobilen efter att ha nått mål. Tog upp mobilen i farten för att vara beredd att stoppa exakt på milen. Eftersom jag sprungit rundan förut vet jag ungefär när det är dags att spurta och samtidigt vara beredd att trycka på stopp. Men den här gången blev jag snopen. 5 km? What?! Jag har ju sprungit närme milen tänkte jag! Spurtade sista biten och stängde av där jag brukar. Kollade distansen och kartan och fnissade till. GPSen hade visst bestämt sig att inte fungera halva sträckan så bara dryga 5 av 10 kilometer hade blivit loggade. Ett rakt sträck från Västramark till stan. Nåväl, tiden stämde ju i alla fall... Och jag vet ju avståndet. Men man blir ju lite paff när milen plötsligt bara blivit hälften så lång. Den där tekniken, den är då inte alltid att lita på.
Löpningen gick bra. Har inte sprungit på flera veckor då jag haft problem med vristen. Den eländiga foten har i sin tur bidragit till en öm höft och ett sträckt lår. Låter helt hopplöst, eller hur? Men nu får det vara nog. Nu måste det här få ett slut. Det bestämmer jag! Idag kändes det i alla fall bra. Hade en aning träningsvärk kvar i baksida lår, men annars inga problem. Visst känner jag av foten på ojämt underlag, men jag håller ögonen öppna och försöker sätta fötterna på rätt plats. Ömhet i höft och lår kände jag inte av ett dugg! Hade den där härliga frihetskänslan med mig genom hela rundan. Kändes varken motigt eller vidare jobbigt. Mest glatt och skönt. Jag tror jag sprang med ett leende på läpparna hela vägen. Precis som det ska vara! :)
Började rundan längs Borgmästarekajen, vidare mot Pantarholmen, förbi högskolan Gräsvik och Studentviken, därefter slingan runt Västramark och sen tillbaka samma väg, med spurtsträcka över Långöbron. Precis 10 kilometer. En riktigt härlig runda måste jag säga. Från stan och vidare ut i friheten.
10 km, 56 min.
Blev ganska snopen när jag skulle stänga av Endomondo på mobilen efter att ha nått mål. Tog upp mobilen i farten för att vara beredd att stoppa exakt på milen. Eftersom jag sprungit rundan förut vet jag ungefär när det är dags att spurta och samtidigt vara beredd att trycka på stopp. Men den här gången blev jag snopen. 5 km? What?! Jag har ju sprungit närme milen tänkte jag! Spurtade sista biten och stängde av där jag brukar. Kollade distansen och kartan och fnissade till. GPSen hade visst bestämt sig att inte fungera halva sträckan så bara dryga 5 av 10 kilometer hade blivit loggade. Ett rakt sträck från Västramark till stan. Nåväl, tiden stämde ju i alla fall... Och jag vet ju avståndet. Men man blir ju lite paff när milen plötsligt bara blivit hälften så lång. Den där tekniken, den är då inte alltid att lita på.
design av: joannalicious
