Väl utvilad vaknade jag när solen gick upp strax efter sex på morgonen. Hade dock vaknat flertalet gånger under natten. Dels av aporna som skrek, och dels av kylan som bet mig i tårna. Efter på tok för många timmars sömn gjorde jag mig i ordning och kröp ut ur tältet för att möta en ny dag.

 

 

Ni som nu undrar hur vi tvättade oss ska få svar på det. Varje morgon kom en av våra afrikaner med en bytta hett vatten så vi kunde fräscha till oss så gott vi kunde. Själv kombinerade jag vatten och tvål med babywipes. En av de bästa hygienprodukterna att att ta med på en hike! Snabbt och lätt kan man enkelt fräscha upp sig. Perfekt!

 

 

Jag verkade vara den enda som frös inatt. Sov som sagt i underställ och ullsockar, men fick ta till mössan under natten. Svårt att krypa ihop i den långsmala sovsäcken. Funkar inte riktigt med fosterställning som jag är van vid. Men jag fick mina timmars sömn, och fler därtill. Började dock dagen med näsblod, täppt näsa och svullen hals. Bra timing för en förkylning...

 

 

Frukost var serverad 07.30. Vi fick någon slags gröt, vitt bröd, frukt, omelett och varma drycker. Maten är det inget fel på! Vi blir väl omhänderdagna och välgödda.

 

 

En dryg timme senare, strax efter 08.30, lämnde vi Mti Mkubwa för att vandra vidare mot Shira 1 Camp. Det tog oss sex timmar att nå nästa läger. Vi vandrade genom tät regnskog, tundra och stäpp, för att efter 8 km slutligen nå dagens destination Shira 1, 3505 meter över havet. Vägen har varit smal och brant. En ständig lutning som delvis var riktigt tuff, men samtidigt en utmaning och riktigt kul. Vi har passerat varierat landskap och varit med om rejäla temperaturförändringar. Dagen började med strålande solsken och shorts, slutade med hagel, regn och full mundering. Men som sagt, med rätt kläder finns inget dåligt väder! Det var ingen som klagade, istället traskade vi vidare och accepterade vädrets makter. Vädret är ju en del av upplevelsen och utmaningen, eller hur?

 

Idag har vi gjort en stigning från 2895 meters höjd, till 3505 meter. Vi har till och med stigit genom molnen. En riktigt häftig känsla. Kalla, fuktiga moln som snarare visar sig vara dimma på höjden. Molnen gjorde att det blev betydligt kallare och det var läge att ta på ett extra lager.

 

 

Högsta punkten idag var en topp på 3612 meter. Vi blickade långt ut över ett landskap av dalar och berg. Att stå på en hög höjd, högre än allt annat omkring, är en alldeles magisk känsla. En känsla jag älskar och inte kan jämföra med någonting annat. Helt fantastiskt! "On top of the world!".

 

 

I vårt läger möttes vi av doften av nypoppade popcorn och varmrostade jordnötter. Smaskens efter en lång kall vandring. Men bäst av allt, en kopp varmt vatten och honung för förkylningens skull. Idag har det varit en mardröm. Täppt i näsa, lock i öron och öm i hals bet jag ändå ihop och lät bli att klaga. Andningen tog stryk i de branta backarna, men jag var ändå den som hade högst tempo och tog lutningen med ett leende.

 

Före middag tog jag med kameran på en liten extra promenad. Passde på att fota lite blommor och växter, vilket jag inte stannat upp och gjort under vägens gång. Som den florist jag är kunde jag inte låta bli!

 

 

Kan inte sluta imponeras av maten vi blir serverad! Fantastiska soppor och vällagade middagar. Idag fyllde en man i gruppen 50, och våra afrikaner hade bakat en sockerkakstårta garnerad med gurka och tomater på tandpetare. De hade till och med skrivit "Happy Birthday" på kakan med vad vi trodde var sylt, men som visade sig vara ketchup. Annorlunda smakupplevelse, men riktigt imponerande hur de lyckats baka ihop en kaka under förutsättningarna.

 

 

Vi hade en trevlig kväll i vårt lilla camp. Satt och pratade, skrev i våra resedagböcker, läste och drack te. Så himla mysgt att campa! Tyst och stilla runtomkring, bara ljudet av dragkedjor från tälten intill. Inga måsten, bara lugn och ro. Jag njuter av friheten!